Åh herre min jesus osv. Jag tänkte kika på min Arvikabiljett (som nu gäller som inträde till Roskilde) och inser till min förfäran att den inte ligger kvar i lådan där jag alltid har viktiga brev, värdebevis och bland annat festivalbiljetter. Jag får panik och rotar där den kan tänkas ligga. Jag får panik och börjar störtgråta. Den slängdes säkert med p&l biljetten när den hade blivit såld. Jag får panik och funderar över varför jag är så jävla misslyckad. Jag letar lite till och ger upp. Jag ser något som ligger ovanpå datorn långt där inne, råkar stöta till det och ser när det ramlar ner att det är min biljett. Så den hade bara ramlat ur lådan, bra Sara.

Haha nu dök en till "ondsint URL" upp i varningsgrejen. Helt
underbart ju. Objektet hette tydligen vagina också <3

Man kan ju inte annat än att älska Avast!.

Var faktiskt inte inne på porr utan på något som jag skäms lite
mer över, nämligen Audrey Kitchings blogg.

Jag tog ut min tungpiercing efter tre år och tungen känns som en hal mask.

Måste toppa med något nu också.



Så.

Arvikafestivalen stället in (!!) och mitt humör sjunker genom golvet och ner till Kina. På bussen hem (är fortfarande pissed och tröstäter praliner) ringer Ines och säger att vi som hade köpt tredagars + camping kommer in gratis på Roskilde. Jag ba.... jaaaaaAAAAAAAAAAAAHAAHJAHAHAH. Typ. Så visst, jag är skitledsen över att Arvika lägger ner, så synd. Har Varit där sen 2008 och har väldigt många fina minnen därifrån. Och dåliga. Men det är så det ska vara. Så det är ju synd, det hörde liksom till. Och jag missar bland annat Kite som jag gärna ville se. I och med att jag åker till Roskilde (hur kan man låta bli?) missar jag också Crystal Castles på Hultsfred vilket känns hur jävla dåligt som helst samt JJ på Emmaboda just för att jag inte har pengar kvar för resten av sommaren. Men det är inte tid att hänga läpp över det. Roskilde för fan!

Okej jag hittade det. Men de bör ändå länka bättre :(

Fy vad jag inte tycker om SJ just nu. Har försökt avboka minst tio gånger per telefon (för de skriver att man kan göra det vi internet men bryr sig inte om att länka eller hänvisa) och nu är jag placerad i väntkön för att idiotmaskinen inte förstod mittbeställningsnummer. Jag är på plats 1 i kön och har ändå suttit i tio minuter och väntat på att jävlarna ska lyfta på telefonluren. Sur man kan bli.

Jag åkte in och träffade Alma. Vi åt sushi och gick på Liseberg. Joakim ringde, vi träffades på Viktoria och jag insåg hur mycket jag hade saknat honom. Vi gick till trädgårn, där det var ovanligt mycket personer (det var fullt) för att vara söndag. Men så är det väl när man är van vid att vara i Uddevalla mesta av tiden. Vi dansade och jag drack alldeles för söta drinkar och gjorde av med lite för mycket pengar. Kyssar hade jag däremot överflöd av, kände mig alldeles nykär igen och känslan håller i sig. Satt och gnällde hela morgonen över att han inte hade svarat på mina sms än och kände mig som en desperat tonåring igen (<3). Jag och Alma tog en seg start, såg på tv, drog till stan vid tre och jag gjorde av med för mycket pengar igen. Hittade dock värdlens finaste jordgubbstrosor och världens fulaste byxor som var hur sköna som helst.

Bortsett från att jag och Alma gick vilse på vägen hem från trädgårn (det var lite för långt att gå därifrån till Kviberg)  och att det var kallt som fan och att jag fick mensverk hela dagen efter så var det en trevlig söndag må jag säga.


Jag var ju åtminstone smart nog att lämna klackarna.

Och eftersom jag alltid glömmer min ordentliga kamera (måste börja ta med mig den, har inte fotat på jag vet inte hur länge) så blir det aldrig några fina, minnesvärda bilder att visa upp. Mina självporträtt är till 90% bilder i dåligt ljus på en allmän toalett. Men eftersom jag vill lasta av mig som man gör på en blogg så tänkte jag göra det nu. Har för övrigt till och med börjat bli dålig på att ta mobilbilder så det är ytterst få (eller väldigt mång för ett inlägg).


Jag hade skitkul med en spegelbild på Inredning&Design.

Jag gjorde en balkong under den kursen också, samt en lägenhet
men de bilderna försvann då de led av någon fulsjukdom.

Camera Obscura.

Gräsmattan var grön sen någon/några månader tillbaka.

Mina bilder blev suddigare än vanligt.

Jag var inte uppmärksam på snabbtextprovet.

Jag hittade världens bästa mellanmål.

Jag köpte fina skor och tog världens sämsta bild i dåligt ljus.

Jag gjorde min hatt fin.

Jag såg Bob Hund med Alma och tog urkassa bilder.

Vi gjorde världens godaste Chicken Tikka Masala mitt i natten.

Jag åkte in till staden för kalas i vädret och
tog en slående bild på mig och mina nya hårfärg.

Jag gjorde ett nytt försök ett antal timmar senare inne på Höga C.

Avslutar med en varm, men fin morgon om man bortser från illamåendet och huvudvärken. Jag måste verkligen börja ta med mig kameran. Är trött på att behöva använda gamla bilder till uppgifter och lägga upp skitbilder här.

Köpte tidning, choklad och lite andra förnödenheter. När jag bläddrade igenom tidningen upptäckte jag till min förtjusning att det fanns smakprov (heter det smakprov även om man inte äter vaxet?) på vaxremsor. "Ja!" tänkte jag "Nu ska mina brottarben få sig en omgång". Jag följer instruktionerna men när jag drar av så ligger hälften av vaxet kvar. Jag tar återfuktarservetten eller vad det är men det är fortfarande skitklibbigt. Jag går in på toaletten och skrubbar med handduk, tvål och vatten men det går fortfarande inte bort. Så nu har jag gårr runt med klibbigt ben hela dagen. Det har fastnat lite i soffan och det ser ut som jag har suttit och sniglat den hela förmiddagen. Jag försökte få på mig kläder (skulle ut och övningsköra och tänkte att kläder kunde vara bra att ha på sig i allmänheten) och det gick väl sådär. Plaggen fastnade halvvägs så det blev cykelbyxor. Nu när jag har tagit mig av dem har det fastnat ludd i vaxet och jag ser hårigare ut än jag någonsin har varit.


Tack Veet, nu ser jag hårigare ut än innan!

Det är det mörka läskiga på högra brottarbenet, farliga ting det där.

Nu vet jag inte om det är jag som är helt jävla värdelös på att vaxa mig själv. Vilket nog kna vara fallet. Dock förstår jag inte varför vaxet är som gift/alienslem som bara kletar sig fast och inte vill gå bort. Inte ens med våld! Och allt går med våld! Nej, jag får fortsätta hyvla. Brukar få med mig lite hud då och då men det läker åtminstone snabbt. Förutom den gången såret blev grönt och lämnade ärr, men det är en annan historia.


"Very effective and easier than ever!" My ass.

"I feel shitty when I look at myself in the mirror. I'm not competing, I'm not ripping off my shirt and trying to sell the body . . . when I stand in front of the mirror and really look, I wonder: What the fuck happened here? Jesus Christ. What a beating!"

Haha fy vad underbar.

Trots att skolavslutningen har varit så kom väl den där härliga känslan nu, lite sent. När jag ser på betygen kommer den, skittråkigt ändå men man känner ju åtminstone att man har uträttat något. Ett år kvar sen vill jag verkligen hamna i Göteborg. Högskolan för fotografi, jag vill jag vill. Men jag vet inte om jag kan. Är det något som vet mer precis på kraven de har? På hemsidan står det lite luddigt. Jag får prata med studievägledaren i höst. Förhoppningsvis blir jag lite klarare i huvudet då. Men jag är åtminstone hur glad som helst över att jag äntligen har ett mål. Nu ska jag jobba som fan och målet är att ta sig igenom masterprogrammet (också på högskolan för fotografi) för att sedan kunna jobba inom foto. Spelar ingen roll vad bara jag får frilansa lite vid sidan om. Eller helt enkelt jobba med något jag tycker är roligt i framtiden.


Såhär ser det ut just nu. Jag borde väl ha lika många poäng som vilken linje som helst, eller? Och jag har ju de viktigaste kurserna, samt grundläggande behörighet så det borde fungera. Jag hoppas.

Man ta sig väl bara i kragen och gör det? Jo kanske.

Min första reaktion om en vän frågar om jag vill med på något är oftast en obehagskänsla, jag vill inte  bli medfrågad, jag vill inte vara med jag vill gå hem och vara ensam. Så vill jag inte känna, men det gör jag. Och ändå har jag många fina vänner.

Lagade världens godast chicken tikka masala med Alma inatt. Vi kollade på gemstones, såg en riktigt konstig film som man somnade ifrån lite då och då och förbrukade både te och värmeljus. Innan det såg vi Bob Hund och hittade världens mysigaste shishabar (Hookah

Hookah lounge?

Hahah) där vi satt med vår jordgubbstobak och kardemummate (som för övrigt måste införskaffas).    Det var fint. Sen tog jag spårvagnen tjugo över sex. Där var det folktätt och luktade mens. Jag åt en kexchoklad och somnade på tåget. Sen började jag lite på planeringsfasen av mitt projektarbete. Är dock inte säker på vilken idé jag ska använda än.

I skolan var det folktomt största delen av åtminstone min vistelse där. Jag snodde ett nytt skåp (ska då fan inte ha nederskåpet vid toalettdörren ett år till) och åt tårta. Sen åkte jag hem och såg på tv. Sedan vaknade jag i sängen fem timmar senare utan att ha någon aning om hur det hände. Jag gick ut och tänkte lägga rosen jag tidigare införskaffat under dagen på mammas grav. När jag kom dit såg det verkligen ut som fan. Skäms över att jag inte har varit där tidigare och gjort något åt det. Jag plockade ut mina och Emmas favoritstenar från häcken i trädgården, tvättade av dem och la de i ordning på graven (efter jag hade rensat bort allt ogräs som låg där). Jag gick till sjön och kände på vattnet för första gången i år och samlade på mig lite till stenar och gjorde en liten rabatt (utan blommor dock, får fixa imorgon) framför graven. Nu ser den bättre ut men det är väl lite för jävligt att min mammas grav ska bli helt bortglömd, jag undrar om min också kommer se ut så.

Jag tyckte att mitt hår var orange innan jag la i färgen. Fy vad fel jag hade. Det kunde bli lite mer bright än vad det var innan ja. Ser på Jackie Brown och väntar på katastrofen. Mysigt, Samuel L Jackson är mighty fine i sin hästsvans. Vad gör jag sen då? Sitter med sönderblekt hår igen, det är precis vad jag gör. Sen färgar jag det grått och lever lycklig i alla mina dagar. Ja, så får det bli. Jag har ont i magen.

Jag visste det ju redan när jag var liten (runt 10-12 år) och det kom på tal. Jag skulle säkert bli den där jäveln som inte skulle klara av att ta körkort. Jag har inte ens börjat och jag vill inte fortsätta. Jag vill bara flytta och skita i allt som har med körkort och förväntningar att göra. Men jag kommer inte klara alla föraktfulla/besvikna blickar jag kommer få om jag inte har den äckliga lilla lappen. "Hon är ju lika gammal som dig och har redan körkort, när kör du upp?", "Man är ju mycket mer attraktiv på arbetsmarknaden om man har körkort.".

Jag skulle kunna skylla på att jag gör det för miljön, men då skulle jag ljuga. Så jag vet inte, får väl ta det jävla körkortet. Sura mig igenom hela skiten.

Vad händer om man verkligen inte vill ta körkort? Man vill inte sätta sig bakom ratter över huvud taget. Även om man har kört några gånger och det har gått bra så vill man inte göra det igen. Man kan men vill verkligen inte. Behovet av körkortet finns liksom inte. Problemet är att alla ser ner på en och tycker att man är efterbliven om man inte tar sitt jävla körkort. Men man vill inte. Att bara tänka på det är ångestframkallande. Det är bara förväntningar och något man behöver göra och det är ett annat kliv mot ett vuxet liv.

Men okej. Jag vill inte. Jag tycker inte om att köra bil, det är varken läskigt, kul, pirrigt ellet något annat. Det bara är och jag vill inte göra det. Det är som om jag vill göra alla besvikna för en gångs skull. Bara den här gången. Hatar trafikskolan, hatar bilen, hatar böckerna osv. Och nej, "friheten" känns inte ens relevant som motivation. Det känns inte som om det kommer vara så skönt att äntligen ha körkort.
J a g  v i l l  i n t e .

som en frisk människa inte skulle utsätta sig för är middagar hemma, åtminstone inte hos oss. Hatar det här stället.

Nu har jag gråtit klart, "fixat" min design, ojat mig över hur ful min wrapper är, ätit en chokladkaka, hyperventilerat osvosv. Nu tänkte jag se på en film och förhoppningsvis somna.

Nu har jag säkert stavat fel på flera ställen bara för att göra mig själv mindre trovärdig.

Okej, särskrivningar är inte så fina att se på. Men eftersom det inte känns särskilt förekommande längre (eller var det för jag rensade ut min facebook på x antal personer som jag ändå varken pratade med eller om?) så har man (åtminstone jag) riktat mer uppmärksamhet åt andra idiotiska småfel (ja småfel, inte små fel) som dryker upp, främst på facebook då. Jag brukar dessutom snarare göra felet att skriva ihop för många ord, även vissa som inte ska sitta ihop. Har det också att göra med talspråk? Dåligt exempel men påväg och på väg. Man säger det ena och skriver det andra men ibland blandas det ihop, speciellt när man använder talspråk i skriften. Talspråk via sms, facebook osv har jag inga problem med, gör det själv. Är ingen som brukar peka ut konstiga meningsbyggnader eller något sådant, mina enga brukar för örigt vara helt åt helvete om jag inte orkar ta  itu med det (som här).

Men för att komma till saken; Att blanda ihop talspråk i skrift är inte farligt om det inte är en seriös text eller något liknande. Däremot finns det vissa saker som man då inte ska tolerera, och det är hur vissa inte kan hålla isär sina personliga pronomen. Dom är inte så farligt, om man bara använder sig av det dvs. Då håller man sig helt till talspråket i text, och det kan gå bra. Men fan för de som försöker ge sig in på de och dem och misslyckas så brutalt. Försöker de misslyckas?

En tjej skev någonting i stil med "Blabla och blabla sitter borta i hörnet, dem ser ut att ha laagom kul!" Eller kanske inte alls, men man fattar poängen och missar inte den stora kuken som ligger mitt i meningen.

Vänta lite nu, DEM HAR KUL? NEJNEJNEJNEJ... DE HAR KUL, DE har kul. Vafan är det här. Testa att läsa det högt och lyssna på hur jävla stört det låter för i helvete. Blir så jävla sur. Nej din intellekt framställs inte som högre för att du använder dem istället för dom helt. Använd åtminstone de eller dom hela tiden. Visst, vill du inte skriva som en p12 längre så kan det kännas lite tungt men lär dig för fan lite grammatik innan du ger dig ut på främmande hav (ja, hav!). Det är som att slänga sig ut från ett flygplan utan fallskärm eller något i den stilen. Lärde du dig ingenting i skolan? Det som skrämmer mig mest är att folk i min egen ålder och äldre gör det här jävla felet. Hur många lektionstimmar svenska har du suttit av nu? Jaså du har klarat av svenska c, vg också? Jahajaha. Men ändå insåg du inte att du hade gjort något fel förens Word rättade till det med en liten grön förslagslinje? Nej okej då.

Nu jobbar jag dessutom lite emot mig själv. Att man ska få skriva som man talar men bara ibland? Okej för att säga såhär då; Du får blanda in hur mycket slang, talspråk, svordomar osv som du vill. MEN! Så länge texten faktiskt går att läsa, har ett flyt (så man inte stannar upp för särskrivningar od) och som man dessutom klarar av att läsa igenom utan att få ett vredesutbrott.

Jag har tråkigt. Jag kommer säkert ha tråkigt största delen av sommaren. Kanske. Förhoppningsvis hittar jag på något. Måste göra något med mitt hår också. Tänkte fixa orange och se ut som Leeloo i The Fifth Element, hade varit fint.