Varför är trasigt fint?
För mig känns det typ som en rest från mitt självskadebeteende. Men det är ju mer än det, eller självskadebeteende i sig är ju mer än det. Det är en påminnelse om livet och kroppen. Att en kan bli smärtsamt påmind om att det är nödvändigt att ta sig utanför huvudet ibland med. Sen borde det ju inte vara lösningen att trasa sönder sig för att fatta det. Men så är det ibland, eller ofta, för vissa, för många .
Trasigt är fint
Tycker jag fortfarande. Så har fått många bra fotomöjligheter nu.
