Körkortsångest
Vad händer om man verkligen inte vill ta körkort? Man vill inte sätta sig bakom ratter över huvud taget. Även om man har kört några gånger och det har gått bra så vill man inte göra det igen. Man kan men vill verkligen inte. Behovet av körkortet finns liksom inte. Problemet är att alla ser ner på en och tycker att man är efterbliven om man inte tar sitt jävla körkort. Men man vill inte. Att bara tänka på det är ångestframkallande. Det är bara förväntningar och något man behöver göra och det är ett annat kliv mot ett vuxet liv.
Men okej. Jag vill inte. Jag tycker inte om att köra bil, det är varken läskigt, kul, pirrigt ellet något annat. Det bara är och jag vill inte göra det. Det är som om jag vill göra alla besvikna för en gångs skull. Bara den här gången. Hatar trafikskolan, hatar bilen, hatar böckerna osv. Och nej, "friheten" känns inte ens relevant som motivation. Det känns inte som om det kommer vara så skönt att äntligen ha körkort.
J a g v i l l i n t e .
Men okej. Jag vill inte. Jag tycker inte om att köra bil, det är varken läskigt, kul, pirrigt ellet något annat. Det bara är och jag vill inte göra det. Det är som om jag vill göra alla besvikna för en gångs skull. Bara den här gången. Hatar trafikskolan, hatar bilen, hatar böckerna osv. Och nej, "friheten" känns inte ens relevant som motivation. Det känns inte som om det kommer vara så skönt att äntligen ha körkort.
J a g v i l l i n t e .
Kommentarer
Trackback
