DSBS (?)
Råkade ramla över "vart jag mig i världen vänder" med den svenska björnstammen och blev så himla nostalgisk.
Jag saknar studenten, jag saknar den iskalla natten på skeppsviken när jag och Liza var så desperata efter skjuts hem, men inte fick någon för det var en tisdag och alla sov, jag saknar de fina gratiskonserterna vi gick på i Göteborg, jag saknar att ligga vid vattnet inne på trädgårdsföreningen en hel dag och bara äta tomater och röka, utan att bry sig om att folk runt omkring en kommer och går, jag saknar mina och Tinas misslyckade spårvagnsåk (hände säkerligen mer än en gång) och våran illvilja att ta oss hem när vi hade planerat.
Mest av allt saknar jag sommaren, och jag saknar att inte bry mig. Vart tog det vägen egentligen? Jag vill vara så redlöst full och lycklig nu.
