Klarhet
Jag älskar verkligen att må såhär. Total stillhet, totalt lugn, total sinnesro. Det är övergången från att vara ledsen till att börja bli glad igen (förutsatt att man då är ensam när man gör det). Man är inte tillräckligt glad för att kunna prata med någon men tillräckligt glad för att känna tröst, ett form av lugn. Att släppa alla problemen för en timma eller två och bara vara ensam med sig själv. Bara vara mig i total tystnad (tystnad som i låtar som förstärker känslan) och inte tänka på någonting som rör upp några känslor allt. Total apati men på ett bra sätt.
Man, eller jag då, känner mig som mitten i universum för en liten stund och allt är helt plötsligt i balans. Mitt liv vilar i mina händer igen. Jag känner igen mig själv igen. Jag har inte fått något konkret svar på mitt problem, men jag bryr mig inte heller. Och det är frihet. Man kan se det lite som den där tysta lyckan. Den lyckan man inte visar utan bara känner.
Det här är ett perfekt exempel på hur jag känner mig åtminstone.
Tror att jag kommer att lyssna på den här låten tills jag inte kan höra längre.
Man, eller jag då, känner mig som mitten i universum för en liten stund och allt är helt plötsligt i balans. Mitt liv vilar i mina händer igen. Jag känner igen mig själv igen. Jag har inte fått något konkret svar på mitt problem, men jag bryr mig inte heller. Och det är frihet. Man kan se det lite som den där tysta lyckan. Den lyckan man inte visar utan bara känner.
Det här är ett perfekt exempel på hur jag känner mig åtminstone.
Tror att jag kommer att lyssna på den här låten tills jag inte kan höra längre.
Kommentarer
Trackback
