Sara Hammar

Nu håller jag på att packa ner mitt rum. Sortera vad som får plats i mitt nya utrymme. Egentligen vill jag ta med mig allt och göra en egen liten fristad. Typ när man ser små obetydliga figurer, eller någon sten som inte betyder någonting för någon annan än mig. Men för mig är de ovärderliga. Jag vill lägga allt i lådor och ha det i ett rum där jag kan sitta hela dagarna och ta fram, minnas och lägga tillbaka igen. Men det får jag vänta med till jag skaffar något helt eget. Jag vill ju inte lämna något här heller, tänk om det försvinner som allt annat. Men det får inte plats. Jag får hoppas att rummet förblir orört till jag kan hämta resten av mina saker. Jag vill inte bara dela på nödvändigheter och sentimental skit, jag vill ju ha allt. Mina bilder då? Det får väl bli något jag får ta fram ibland när jag är här. Men jag vill inte att mitt rum ska lukta instängt. Det ska ju lukta som mig, även om det är skitäckligt. Äsch, jag kommer över det här. Ny lägenhet ju!