Sara Hammar

Jag har vart nedstämd ganska länge nu av några anledningar som jag lägger censur på för det här är en allmän blogg. Inte för att så många går in på den men ändå. Jag tror att jag börjar komma ur det nu, eller inte. Jag vet inte, jag brukar inte deppa i januari/februari. Det ska vara över nu men nänä här sitter jag och är nedstämd. Kul, och alla bitchar över att jag inte bemöter dem med samma entusiasm som alla som går på speed gör. Nej jag kommer inte ur deppfasen, alls.

Kom precis att tänka på en grej. När jag var på väg in till stan med bussen... alltså jag var mellan tågstationen och kampenhof. Så såg jag en gammal man som låg på trottoaren, han hade antagligen ramlat och rörde sig inte. Det var nästan ingen i närheten och bussen körde förbi. Jag undrar hur många som märkte att han låg där i bussen.  Oj.. fuckad meningsbyggnad. Han låg på trottoaren, inte i bussen. Skitsam, det är bara för vi har nationella i svenska imorgon. Får inte skriva på datorn så jag kommer på skrivkramp. Vad ledsen jag blev nu.