Sara Hammar

Hade förträngt hur blogg.se stryper färgerna.

Har blivit sådär störtförkyld nu. Det kommer upp en liten slemmig bit av mig varje gång jag hostar, vilket är ofta. Snart kommer det nog ut en ny livsform som bosätter sig under sängen.

Men det hade ju inte varit fel att ha ett par snygga platforms. Nu är inte Jeffrey Campbell ett måste över huvud taget men de är bra på modeller.

Älskar när man drar på sig sånt man verkligen inte behöver just då. Så som jag har gjort nu! Börja frysa, må illa, ha ont i magen, ont i halsen, hosta och snora är ju sånt man längtar efter. Käkade en rå vitlöksklyfta (gör helst inte om det igen) och käkade sedan massa persilja för att det tydligen ska maskera doften. Känns lite bättre, om det är placebo så vill jag inte höra ett annat ord och låta mitt huvud arbeta för att få mig frisk igen. Är verkligen svinkallt, hur gick det till?

Vi skulle fota, kan någon gissa vilket temat var?

Jag älskar verkligen att må såhär. Total stillhet, totalt lugn, total sinnesro. Det är övergången från att vara ledsen till att börja bli glad igen (förutsatt att man då är ensam när man gör det). Man är inte tillräckligt glad för att kunna prata med någon men tillräckligt glad för att känna tröst, ett form av lugn. Att släppa alla problemen för en timma eller två och bara vara ensam med sig själv. Bara vara mig i total tystnad (tystnad som i låtar som förstärker känslan) och inte tänka på någonting som rör upp några känslor allt. Total apati men på ett bra sätt.

Man, eller jag då, känner mig som mitten i universum för en liten stund och allt är helt plötsligt i balans. Mitt liv vilar i mina händer igen. Jag känner igen mig själv igen. Jag har inte fått något konkret svar på mitt problem, men jag bryr mig inte heller. Och det är frihet. Man kan se det lite som den där tysta lyckan. Den lyckan man inte visar utan bara känner.

Det här är ett perfekt exempel på hur jag känner mig åtminstone.
Tror att jag kommer att lyssna på den här låten tills jag inte kan höra längre.

Hey pig.

Yeah you.

Hey pig piggy pig pig pig.

All of my fears came true.

Igår hittade jag en godisaffär som alla andra redan visste om. Men jag var ju i extas och sprang runt och slevade i godis i påsen. Sen försvann det relativt snabbt också. Jag såg The Ark för sista gången. Å andra sidan har jag bara sett dem två gånger. Men eftersom det var den sista så drog de på ordentligt. Älskade att de spelade den första låten jag hade hört med dem, att Ola bytta kläder x antal gånger och att alla i publiken sjöng i kör. Sen åkte jag hem och åt chips.

sharing our love goes on a credit card
and we put paper and pen and we ask all friends
big plans for a new born gay creation

Idag ska jag bara tycka synd om mig själv. Och ligga på mage. För jag kan inte ligga på något annat sätt, om inte fosterställning då. Vill slå lite på min livmoder men jag tror inte att det hjälper. Hundarna i lägenheten under oss skäller i kör också. Och rökarfarmor talar i versaler.

Jag får sitta och beundra lookbookbrudar och tumblrsidor till det lägger sig då. Piss. Det regnar ju åtminstone ute så jag missar ingenting. Vaknade fem i dag av den jobbigaste drömmen på länge, låg och grät i en halvtimme. Sen somnade jag och nu äter jag macka och dricker te för att lugna nerverna. På tal om ingenting.

Jag är hemma från en nattpromenad med Sofia som slutade med regn och chips vid rimnersvallen. En nattmacka hade inte suttit fel, men oj varför får jag alltid ont i magen när jag kommer hem. Får börja ta med mig mina mål utanför lägenheten och sitta och äta i regnet istället. Jag tycker om Sofia, hon är lika hysterisk som mig och vi blir lika fagra på bild. Men är man snygg så kan man ju inte göra något åt det. Mer åt världen liksom.

Häromnatten (här om natten) klättrade jag bakom kylskåpet. Det var fint ända tills jag rev upp mina shorts, brände mig på elementet och insåg att jag inte kunde komma upp. Jag är helt amazed över att jag inte fick panik där inne. Kanske har kommmit över helva klaustrofobigrejen nu? Man kan ju hoppas. Eller så var jag full.

Just nu börjar det bli väldigt mörkt i lägenheten och cidern är halvfull. Jag är pank men det är okej.

Nu sitter jag med nyfärgat hår, festivalkläder, packning i farstun och peppar till Years of Silence. Jag hinkar Fun Light då jag täntke att det kan vara gbra att dricka två liter innan jag ska sätta mig i bilen och så. Mina fötter är redan trasiga så det är ju redan förberett och så, jag har stekt den fetaste äggmackan ni kan tänka er och vänter nu på de fina som ska hämta upp mig.

Vår lägenhet är finast, möbler börjar smyga sig in nu också. Det är fint. Dock gillar inte den här datorn min mobil så det blir inga bilder alls. Heheheheh... nej men det blir väl ett par snart.

Sofia har långt hår, hela 65 centimeter.