Sara Hammar

Jag tyckte att mitt hår var orange innan jag la i färgen. Fy vad fel jag hade. Det kunde bli lite mer bright än vad det var innan ja. Ser på Jackie Brown och väntar på katastrofen. Mysigt, Samuel L Jackson är mighty fine i sin hästsvans. Vad gör jag sen då? Sitter med sönderblekt hår igen, det är precis vad jag gör. Sen färgar jag det grått och lever lycklig i alla mina dagar. Ja, så får det bli. Jag har ont i magen.

Jag visste det ju redan när jag var liten (runt 10-12 år) och det kom på tal. Jag skulle säkert bli den där jäveln som inte skulle klara av att ta körkort. Jag har inte ens börjat och jag vill inte fortsätta. Jag vill bara flytta och skita i allt som har med körkort och förväntningar att göra. Men jag kommer inte klara alla föraktfulla/besvikna blickar jag kommer få om jag inte har den äckliga lilla lappen. "Hon är ju lika gammal som dig och har redan körkort, när kör du upp?", "Man är ju mycket mer attraktiv på arbetsmarknaden om man har körkort.".

Jag skulle kunna skylla på att jag gör det för miljön, men då skulle jag ljuga. Så jag vet inte, får väl ta det jävla körkortet. Sura mig igenom hela skiten.

Vad händer om man verkligen inte vill ta körkort? Man vill inte sätta sig bakom ratter över huvud taget. Även om man har kört några gånger och det har gått bra så vill man inte göra det igen. Man kan men vill verkligen inte. Behovet av körkortet finns liksom inte. Problemet är att alla ser ner på en och tycker att man är efterbliven om man inte tar sitt jävla körkort. Men man vill inte. Att bara tänka på det är ångestframkallande. Det är bara förväntningar och något man behöver göra och det är ett annat kliv mot ett vuxet liv.

Men okej. Jag vill inte. Jag tycker inte om att köra bil, det är varken läskigt, kul, pirrigt ellet något annat. Det bara är och jag vill inte göra det. Det är som om jag vill göra alla besvikna för en gångs skull. Bara den här gången. Hatar trafikskolan, hatar bilen, hatar böckerna osv. Och nej, "friheten" känns inte ens relevant som motivation. Det känns inte som om det kommer vara så skönt att äntligen ha körkort.
J a g  v i l l  i n t e .

som en frisk människa inte skulle utsätta sig för är middagar hemma, åtminstone inte hos oss. Hatar det här stället.

Nu har jag gråtit klart, "fixat" min design, ojat mig över hur ful min wrapper är, ätit en chokladkaka, hyperventilerat osvosv. Nu tänkte jag se på en film och förhoppningsvis somna.

Nu har jag säkert stavat fel på flera ställen bara för att göra mig själv mindre trovärdig.

Okej, särskrivningar är inte så fina att se på. Men eftersom det inte känns särskilt förekommande längre (eller var det för jag rensade ut min facebook på x antal personer som jag ändå varken pratade med eller om?) så har man (åtminstone jag) riktat mer uppmärksamhet åt andra idiotiska småfel (ja småfel, inte små fel) som dryker upp, främst på facebook då. Jag brukar dessutom snarare göra felet att skriva ihop för många ord, även vissa som inte ska sitta ihop. Har det också att göra med talspråk? Dåligt exempel men påväg och på väg. Man säger det ena och skriver det andra men ibland blandas det ihop, speciellt när man använder talspråk i skriften. Talspråk via sms, facebook osv har jag inga problem med, gör det själv. Är ingen som brukar peka ut konstiga meningsbyggnader eller något sådant, mina enga brukar för örigt vara helt åt helvete om jag inte orkar ta  itu med det (som här).

Men för att komma till saken; Att blanda ihop talspråk i skrift är inte farligt om det inte är en seriös text eller något liknande. Däremot finns det vissa saker som man då inte ska tolerera, och det är hur vissa inte kan hålla isär sina personliga pronomen. Dom är inte så farligt, om man bara använder sig av det dvs. Då håller man sig helt till talspråket i text, och det kan gå bra. Men fan för de som försöker ge sig in på de och dem och misslyckas så brutalt. Försöker de misslyckas?

En tjej skev någonting i stil med "Blabla och blabla sitter borta i hörnet, dem ser ut att ha laagom kul!" Eller kanske inte alls, men man fattar poängen och missar inte den stora kuken som ligger mitt i meningen.

Vänta lite nu, DEM HAR KUL? NEJNEJNEJNEJ... DE HAR KUL, DE har kul. Vafan är det här. Testa att läsa det högt och lyssna på hur jävla stört det låter för i helvete. Blir så jävla sur. Nej din intellekt framställs inte som högre för att du använder dem istället för dom helt. Använd åtminstone de eller dom hela tiden. Visst, vill du inte skriva som en p12 längre så kan det kännas lite tungt men lär dig för fan lite grammatik innan du ger dig ut på främmande hav (ja, hav!). Det är som att slänga sig ut från ett flygplan utan fallskärm eller något i den stilen. Lärde du dig ingenting i skolan? Det som skrämmer mig mest är att folk i min egen ålder och äldre gör det här jävla felet. Hur många lektionstimmar svenska har du suttit av nu? Jaså du har klarat av svenska c, vg också? Jahajaha. Men ändå insåg du inte att du hade gjort något fel förens Word rättade till det med en liten grön förslagslinje? Nej okej då.

Nu jobbar jag dessutom lite emot mig själv. Att man ska få skriva som man talar men bara ibland? Okej för att säga såhär då; Du får blanda in hur mycket slang, talspråk, svordomar osv som du vill. MEN! Så länge texten faktiskt går att läsa, har ett flyt (så man inte stannar upp för särskrivningar od) och som man dessutom klarar av att läsa igenom utan att få ett vredesutbrott.

Jag har tråkigt. Jag kommer säkert ha tråkigt största delen av sommaren. Kanske. Förhoppningsvis hittar jag på något. Måste göra något med mitt hår också. Tänkte fixa orange och se ut som Leeloo i The Fifth Element, hade varit fint.

Fy vad jag alltid känner mig ivägen. Inte nog med att jag redan var pinsam, jag gör det medvetet värre. Gräver min egen grav typ. Är förvånad över att jag ens har vänner. Testade för övrigt att hälla fun light i teet, var gott men konstigt. Min kudde är blå för jag la mig med blött/fett/nyfärgat hår och jag kommer nog aldrig ta körkort. Nu ska jag se på american dad och glömma provet jag inte har läst till.

Hur peppar jag? Sitter i mitt varma jävla rum och lyssnar påå... Pontiak Johanzon. Kul, men jag glömmer något. Vet inte vad dock.

Är åtminstone nöjd med att jag från och med nästa vecka är helt ledig på fredagar. Är ännu mer nöjd med att jag kanske nästa år kan utnyttja sovmornar, håltimmar osv. Lägenhet är inte fel nej. Längtar lite, ja.. kanske.

har inte rakat armhålorna på två veckor, tar på mig linne, tycker det inte ser så dumt ut men just idag känner jag inte för att avskräcka mina nära och kära. Torr, äcklig jävla rakning och nu svider det. Borde börja odla.

Fixade blått i det gula. Är förvånad över att det inte blev grönt/turkost.

Gött att inte fastna  på bild på et halvår, gött att jag fortfarande inte gör det. Men det är okej ändå.