Min kropp och mitt huvud
Är inte vänner. De är inte riktigt ovänner heller men de pratar liksom inte med varandra och har inte gjort det på länge. Så de förstår inte ens varandras språk längre. Huvudet tror att det sitter på all information och vill hålla allt för sig själv, men det huvudet inte vet om är att nacken och övre ryggen får allt huvudet tappar över sig. Så ryggen är trött. Hjärtat är ledset, troligtvis för att det saknar huvudet och inte får kommunicera sina känslor för det. Allt känns liksom avstängt, som på stand by. Men vi jobbar på det.
yoga
“The only way to experience true wellbeing is to turn inward. This is what yoga means – not up, not out, but in. The only way out is in.” – Sadhguru
.
Half underwater, I'm half my mother's daughter.
Nyfiken
Hittade lite hematit när jag rensade i mitt gamla rum på landet. Tänkte att jag skulle göra två fotlänkar av det.
Ljus, mörker och förorening.
Börjar känna mer och mer att städer är designade för att systematiskt frånkoppla en från allt som har med livet att göra. Tempot är högt, allt umgänge kretsar kring pengar, vi är konstant omgivna av människor men ingen känner någon och vi glömmer bort att ta hand om varandra, vi har ingen aning om vad det är vi konsumerar för det är så långt ifrån. De släcker vår natthimmel, tar bort våra skogar och stressar oss till den graden att vi inte ens slappnar av när vi sover. Nu har jag turen att bo i en stad som tar vara på mycket av det gröna och som försöker satsa på de som bor här. Men något skaver ändå. Jag vet inte hur ni känner men jag vet så mycket att jag mår som bäst när jag kan se natthimlen. Vet att det finns mycket värre problem än ljusförorening men det påverkar oss mer än vi tror. Natthimlen ger oss en chans att stanna upp och reflektera. Det påverkar oss, våra kroppar och vårt ekosystem. Och det går liksom att minska och mildra utan att behöva släcka ner några gator och göra folk otrygga.Det är nog bara jag som tycker det här är viktigt. Men människor har tittat upp på stjärnorna i alla tider, kontemplerat universums storlek, vår i relation till den och det känns som om många blir förnekade chansen till reflektion när större och större delar av världen inte kan se natthimlen. Vi blir mer och mer inskolade i tanken att vi är separerade från resten av universum. Detta är vår lilla värld av ego som vi kan göra vad vi vill med. Bry dig inte om din näste för att livet bygger på att komma före. Jag vet inte, det skaver bara.
