Evi Sara Hammar

Börjar känna mer och mer att städer är designade för att systematiskt frånkoppla en från allt som har med livet att göra. Tempot är högt, allt umgänge kretsar kring pengar, vi är konstant omgivna av människor men ingen känner någon och vi glömmer bort att ta hand om varandra, vi har ingen aning om vad det är vi konsumerar för det är så långt ifrån. De släcker vår natthimmel, tar bort våra skogar och stressar oss till den graden att vi inte ens slappnar av när vi sover. Nu har jag turen att bo i en stad som tar vara på mycket av det gröna och som försöker satsa på de som bor här. Men något skaver ändå. Jag vet inte hur ni känner men jag vet så mycket att jag mår som bäst när jag kan se natthimlen. Vet att det finns mycket värre problem än ljusförorening men det påverkar oss mer än vi tror. Natthimlen ger oss en chans att stanna upp och reflektera. Det påverkar oss, våra kroppar och vårt ekosystem. Och det går liksom att minska och mildra utan att behöva släcka ner några gator och göra folk otrygga.Det är nog bara jag som tycker det här är viktigt. Men människor har tittat upp på stjärnorna i alla tider, kontemplerat universums storlek, vår i relation till den och det känns som om många blir förnekade chansen till reflektion när större och större delar av världen inte kan se natthimlen. Vi blir mer och mer inskolade i tanken att vi är separerade från resten av universum. Detta är vår lilla värld av ego som vi kan göra vad vi vill med. Bry dig inte om din näste för att livet bygger på att komma före. Jag vet inte, det skaver bara.