Sara Hammar

Min mage bubblar och jag saknar min pojke. Känner alltid att jag kunde kramat och kysst honom lite mer än jag gjorde vilket gör det ännu värre när han är borta från mig. Som om jag slösar bort tiden vi har tillsammans genom att inte ge honom den uppskattningen han förtjänar. För han förtjänar verkligen allt. Tur att han är för snäll också, så han orkar med mig och min skit. Snäser för mycket gör jag också, men det kan jag ju inte stå för så jag skriver det bara här. Varför är man omedvetet lite jävligare än vanligt med de som betyder mest för en? Är det för att man helt enkelt kan eller är såpass nära att det inte längre spelar någon roll? Äsch jag svamlar bara. Joakim är åtminstone bäst och jag förtjänar honom verkligen inte på långa vägar.


Jag älskar dig.