Ren magi med SJ!
Orkade inte riktigt byta buss på torp imorse så jag och Liza åkte till sköna Göteborg istället. (Fick med mig en godispåse och en mysig tröja från beyond retro hem.) Sedan missade vi självklart tåget till Uddevalla med några sekunder, ja.. sekunder. I väntan på nästa åt vi godis och höll oss nära stationen så vi inte missade det tåget också. Ville egentligen hinna till engelskan men så blev det inte då två unga damer råkade gå mitt framför tåget. Påkörda, boom! Snarare överkörda?
Hur lyckades de egentligen? För det framgick att det var en olyckshändelse så ... hur lyckas man? Det är ju inte så att man bara springer över spåret utan att lyssna om ett tåg är påväg.. sen tar det väl inte så lång tid att springa över ett spår? Aja, tåget skumpade över deras kroppar strax innan det bromsade in. Sisådär 200 m från Stenungsunds station. Sedan fick vi sitta där i några timmar, poliserna gav alla lite vatten (Vatten på tetra pack, deni! Det smakade ju inte så gott men att dricka SJ's vatten på pet var en fest i sig.) och sedan fick vi bara vänta. De skulle tydligen sanera tåget men efter två timmar blev många otåliga och gick av. De hade inte hunnit spola av framsidan när vi gick av men det var bara några små blodfläckar. Lite brutalt att säga men jag ville ju se lite splatter över hela framsidan.. men jag antar att de hade behövt sprängas innan de träffade tåget då. Det är då aldrig som i filmerna!
Lite hemskt att göra något så alldagligt av en i övrigt väldigt tragisk situation men det känns som om döden är närmare en än man tror vilket gör det svårt för en att bli förvånad över något längre. Lider av total apati, inget berör mig särksilt mycket längre. Meneee.. conclusion; jag missade ett engelskaförhör men jag fick ju känna på hur människor runtom en hantarer en kirssituation som egentligen inte alls berör dem. Folk finner varandra i kupen genom att säga saker som "Men gud vad hemskt." eller "Jaa det var ju inte så längesedan en annan hoppade framför tåget." Vissa bara instämmer och några nickar. Man måste ju tillägga att det är hemskt, annars kan de tro att man är en psykopat utan känslor och sånt.
Slänger in en bild på hur jag såg ut efter denna traumatiska händelse... antagligen lite bättre än de stackars tjejerna. ... Nej men det är tragiskt att livet är så oerhört skört. Så en läxa, spring fan inte över spåret när det inte är säkert. Det ska jag åtminstone inte göra mer.
Hur lyckades de egentligen? För det framgick att det var en olyckshändelse så ... hur lyckas man? Det är ju inte så att man bara springer över spåret utan att lyssna om ett tåg är påväg.. sen tar det väl inte så lång tid att springa över ett spår? Aja, tåget skumpade över deras kroppar strax innan det bromsade in. Sisådär 200 m från Stenungsunds station. Sedan fick vi sitta där i några timmar, poliserna gav alla lite vatten (Vatten på tetra pack, deni! Det smakade ju inte så gott men att dricka SJ's vatten på pet var en fest i sig.) och sedan fick vi bara vänta. De skulle tydligen sanera tåget men efter två timmar blev många otåliga och gick av. De hade inte hunnit spola av framsidan när vi gick av men det var bara några små blodfläckar. Lite brutalt att säga men jag ville ju se lite splatter över hela framsidan.. men jag antar att de hade behövt sprängas innan de träffade tåget då. Det är då aldrig som i filmerna!
Lite hemskt att göra något så alldagligt av en i övrigt väldigt tragisk situation men det känns som om döden är närmare en än man tror vilket gör det svårt för en att bli förvånad över något längre. Lider av total apati, inget berör mig särksilt mycket längre. Meneee.. conclusion; jag missade ett engelskaförhör men jag fick ju känna på hur människor runtom en hantarer en kirssituation som egentligen inte alls berör dem. Folk finner varandra i kupen genom att säga saker som "Men gud vad hemskt." eller "Jaa det var ju inte så längesedan en annan hoppade framför tåget." Vissa bara instämmer och några nickar. Man måste ju tillägga att det är hemskt, annars kan de tro att man är en psykopat utan känslor och sånt.
Slänger in en bild på hur jag såg ut efter denna traumatiska händelse... antagligen lite bättre än de stackars tjejerna. ... Nej men det är tragiskt att livet är så oerhört skört. Så en läxa, spring fan inte över spåret när det inte är säkert. Det ska jag åtminstone inte göra mer.
Kommentarer
Trackback
