Mormors Rolf

Idag fyllde mormors pojkvän Rolf (haha jag fattade inte det innan jag var 11 år tror jag) 80 år. Ringde honom och han var himla pratig. Sådär som gamla människor är. Han hade träffat några vänner och släktingar och bjudit dem på middag. (fattar fortfarande varför han aldrig vill ha något) Men i alla fall så började han såklart prata om att det var så ensamt efter ett tag.

Tycker så synd om honom då mormor är på hemmet och hans ben inte klarar av den promenaden längre. Han får be Yvonne, moster, köra honom dit och det kan hon inte riktigt göra varje dag. Han brukade vara hos henne varje dag trots att hon inte hade någon aning om att han ens var där men nu börjar hans kropp ge upp. Tycker det är så synd att han inte får träffa henne så ofta som han vill och att situationen han sitter i är hemsk.

Han började prata om när han läste Babar för mig när jag var liten också. Så jävla mysig är han. Har alltid kostym på sig, går runt med käpp (fast nu får han använda rullator) och har alltid en näsduk i fickan. Älskar små mysgubbar men samtidigt blir jag så ledsen av att se honom såhär. Han skakar så mycket och det ser ut som om han ska ramla ihop när han försöker gå några steg för att krama en och så har han haft gråstarr de senaste 15 åren. Så får han inte träffa mormor lika ofta som han skulle vilja heller. Jävla alzheimers.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Mm han e ju gammal och så vi skulle ha släkt träff i oktober non gång tror ja eller i november och då blir han säkert glad han älskar ju att få dricka ett glas öl med alla och så där..

2010-10-07 @ 15:12:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0