Sara Hammar

Älskar de korta minuterna efter en feberdröm och uppvaknandet. Alla rörelser känns överdrivna och utdragna medan huvudet fortfarande snurrar. Och det är som om man svävar någonstans mellan nuet och känslan drömmen gav. Igår var en sån stund.

Okej det går inte at ens försöka sig på dip dye med bara löshår. Ser bara ut som underhåret är smutsblått/lilablått vilket det egentligen är. Så färgerna funkar men inte löshåret... liksom. Kan inte börja bleka på mitt sketna löshår heller så jag får väl gå utan helt enkelt. Kul liv.

Jaha  vadå, ska jag behöva vänta ett år för at kunna skaffa det? Måste jag låta skiten växa ut för att det inte ska se ut som slingor. Kul, skitkul verkligen. Vill verkligen haaa.. ljuslila, turkos, grön eller smutsrosa hade passsat mig finfint just nu <3

Visst, jag komer aldrig kunna  säga vilken min favoriträtt är men jag kan åtminstone säga en jag tycker mest om för tillfället. Säg hejdå till smörgås (ja det är en berättigad maträtt) och hej till potatismos! Så otroligt got är det, sittter in fact och äter det just nu.. kanske därav inlägget. Potatismos, sallad och någon skitgod dressing (typ kebabsås) ihopblandat i en liten skål. I'm in heaven right now, aldrig mer pommes som fyllekäk. Nu är det potatismos som gäller.

Har ni någonsin sett något så vackert? Är jag avundsjuk? Svar ja. Står säkert någonstans längre bak i arkivet men de Factor Girl om ni inte redan har gjort det. Den rekommenderas varmt i alla fall.

Okej, jag är bra med kryddor och smaker. Det vågar jag faktiskt säga att jag är. Kan baka ihop ganska goda kakor med hjälp av kryddskåpet osv. Men däremot när det kommer till matlagning är jag helt lost. Gjorde ett par helt okej choklad/chilisnittar med mörk sirap och lite vanilj men vad blir det ill middag då? J makaroner, kokt ägg och en honungsmacka. Matlagning är liksom inte lika appealing som bakning. Det är ju roligare t göra något sött än en måltid. Eller jo, thai/chiliwok kan jag. För att jag häller i all chili som finns i köket, bra sara.

Vad är kärlek? Är det något man kan ta på eller något helt abstrakt? Knäckt näsa. Lösa tänder. Spräckta revben. Brutet finger. Blåtiror. Stygn i munnen. Stygn på mina armar och ben. Är det kärlek?

Han slog mig, sparkade mig, knuffade mig, brände mig. Älskade han mig? En spräckt trumhinna. Cigaretter mot mina armar och ben. Jag stannade. Nävar, kängor, knä, huvud. Jag stannade alltid.

Han dödade delar av mig. Han gjorde mig illa. Han dödade det mesta av mig. Han dödade mig helt. Jag är avtrubbad, jag är ånga. Jag är luft. Känns det?

Det är lite gambling över det där med att köpa lösgodis. (Med att välja apelsin också för den delen.) Man köper sig en påse för 30 spänn för man tänkte "fan vad gott med lite godis" eler något liknande. Så upptäcker man at godiset är stenhårt när man smakar på bussen hem. Vad gör man då liksom? Jo man äter upp hela påsen i hopp om at den ena godisen är bättre än den andra, vilket självklart aldrig sker för alla godisbitarna är daterade. Men hey, man betalade ju för det äckliga godiset så det är lika bra att äta och låtsas att det är skitgott. Right?

Jag vaknar utan at ha någon aning om vilken dag eller vilket år det är. Jag vet inte vart jag är eller vad som riktigt händer. När synen och framförallt hörseln delvis kommer tillbaka möts jag av en dansande hop med halvnakna svarta med ansikten fyllda av alla färger man kan tänka sig och de utstöter rödskinnets vilda tjut, som om djävulen själv hade kommit för att hämta mig. Jag grips av panik och börjar ropa på hjälp. Har döden kommit för att hämta mig, eller är det nazisterna som kommit för att plåga mig ytterligare? Hade de kommit för att äntligen göra slut på mig? Var det för att jag kom undan? Jag klarar inte det en gång till. Jag måste fly tänker jag och försöker ta mig förbi de stora männen. Men min tyngd håller mig kvar på madrassen där jag får ligga, jävlig och bortom all räddning.

Efter paniken äntligen gav upp insåg jag att jag var kvar i Bellville, sex helvetiska trappor upp och att det var monsieur Waloumba som stod bland demonerna och tjöt. Jag fick sedan syn på lilla Moses och Momo. Jävla horungar, hur kan de göra så mot en gammal dam? Jag gav dem en välförtjänt utskällning, men då började de gratulera varandra. Är det bara en seger att nästan ta kål på mig? Alla är ute efter mig, jag bara vet det. Speciellt den där negern Waloumba som inte verkade vilja ge sig av. Han kanske vill ha något. Hur länge var jag bortom medvetande? Han förtjänar åtminstone att tack. Varje gång jag försvinner är jag säker på att min tid har kommit. Att äntligen få lite lugn. Men alltid vaknar jag upp igen, full i skit och bedrövelse. Vad är det här för liv?

Hahaaa bara ett till! Tänkte på hur kort mitt hår var på bilderna, det var ju ganska långt innan och väldigt stripigt vilket gjorde det till perfekt löshårshår! Nu däremot blir det mössa och uppsättning för hela slanten då mitt hår bara ser helt avknipsat ut.


Se! Men det mår väl bättre nu antar jag. Shitfuck :(

Men kvantitet före kvalité! Eller? Har precis lagt över bilder från mobilen. Är såkert därför inläggen börjar komma. Eller så är jag väl lite ensam och uttråkad i väntan på att overlord ska gå igång igen. Älskar min dator ibland <3




Busigt. Variation också, bra sara.

Har för övrigt världens härligaste helg just nu. Bara sitta hemma och dega utan att behöva  bekymra sig över någonting. Eller jo, matteprovet nästa vecka men lite bokstavsekvationer har aldrig dödat någon. Slutade liksom i Engelska B helt (ALLTSÅ HELT) i fredags, fick betyget jag ville ha och blev väl så nöjd att jag inte kunde uttrycka några känslor över huvud taget. Ragatan ska ändå få sig en omgång på kursutvärderingen, länge leve lilla landet lagoms gnälliga demokrati!

Hur kommer det sig egentligen att vissa baserar elationen till läraren helt på betyget? Får du det du vill är du skitnöjd och läraren är världens bästa men om det inte går som du själv vill bryter helvetet ut. Nu fick ju jag mvg av henne och kan käna mig nöjd med det jag har ÅSTADKOMMIT men det betyder ju inte att läraren var bra. Lär man sig ingenting kan man skylla på lärarens sätt att lära ut (i vissa fall), men väljer man att inte dyka upp och låta bli att ta in någon form av information är det så jävla drygt att skylla ifrån sig för at slippa erkänna att man kanske inte klarar det ämnet. Läraren var skit, hon lärde oss knappt någonting, gäspade på redovisningar, var direkt otrevlig och sket i att rätta  våra saker. Det var en dålig lärare. Det spelar ingen roll vilket betyg man får, det gör henne inte till en bra lärare. Så enkelt är det.

Nej jag babblar bara utan att få fram min poäng ordentligt. En lärare är inte lika bra som betyget du får, helt enkelt.


Bitterfittan/piraten/berusade woodstocksara har väl talat.

Eftersom mitt hår vägrar samarbeta med löshåret det senaste brukar jag dölja det med olika sorters huvudbonader. Problemet med att alltid använda något som täcker skalpen är variationen. Köpte mig en vegamössa som jag satte en silversvala på men hur mycket jag än vill det känner jag att jag inte kan leva i den. Så vad gör man när sjalarna har begränsade användsningsområden? Jo man gör sin egen. Klippte isär ett gammalt linne, sydde en helt förjävlig rosett på sidan och klistrade (alltså limmade, kladdade med det halvtorkade limstiftet på hela baksidan osv osv) på en ful brosch som jag fick med mig från någon affär för ett tag sedan.


Alltid något? Nä.. egentligen inte, men jag kände mig åtminstone händig!

I längtan efter överdrivenhet fick ofta förnuftet lida.

Men oj! Enligt min mage är jag i nionde månaden och redo för förlossning när som helst. Kul att man inte får äta en enda måltid i lugnt och ro. Kul att det liksom kommer ett "du ska lida" bälte som sätter sig runt hela magen och får den att puta till det känns som om huden ska spricka. Skitkul, verkligen.



Typ såhär fin känner jag mig nu. Det knäpper till och med till i magen emellanåt för den bubblar så. Vad fan är problemet liksom? Nej nu blir jag arg.

Okej idag ska jag faktiskt ta mig ut, ända in till stora staden Uddevalla liksom! Nejmen, fick följa med Sandra till krogen så det blir finfint trevligt och sånt. Bara inte vädret slukar mig är jag nog nöjd.



Jag älskar för övrigt camens färgåtergivning.

Jag är myndig, så hur spenderar jag min fredagskväll? Jo det ska jag säga er. Med träning, Disney och müsli. Fan vad rå och cool jag är. Jag menar, det var ju t.o.m. kiwi i müslin. SOM JAG INTE TÅL. Hårt? Oh yes.

Nej men jag är så jävla avtänd på kylan så jag bar murar in mig i princip. Kommer inte ha något socialt liv till våren. Men vad gör det, då kan jag ju sitta och trycka ensam i parken istället. Med folköl eller något. Fint liv.


Bilden har otroligt mycket att göra med texten.

Jag har ett hemskt sug i livmodern. Som om den skriker något i stil med "GE MIG ETT BARN JA KAN VÄRMA OCH GÖDA HÄR INNEEE!" eller så är det bara något pre-menstruationscykelliknande trots att den inte ens är i närheten. Galeeen kropp säger jag bara. Jag vill inte till en dietsist heller för den delen. Kul att slösa tid på att en käring säger att man ska äta regelbundet och enligt tallriksmodellen. Skjut mig, tror de att man är dum i huvudet? Jag antar att de flesta vet vad som är bra och vad som är dålig mat, man är väl inte så bakom flötet att man behöver en dietist för något så enkelt som att fylla halva tallriken med grönt? Eller jo, tydligen är det ju så och tydligen tror pappa att jag är en av de idioterna. Skillnaden är ju bara att jag skiter i det. Regelbundna måltider är paaaaiiiinnnn...

Vill inte till skolan, vill inte vara hemma och att älta utomhus är det inte riktigt väder för. Vad gör man då? Jo man går igenom Saras ångestprogram för at få en nystart! Börja med att äta en kladdkaka, få sedan ångest (och självklart medföljande spykänslor efter en stor jävla form smet), träna frenetiskt, somna, vakna, träna lite till, duscha och avsluta med en omgång hårfön och parfym. Sedan är det bara att börja  om, typ.