Haha! Jag gick och la mig vid halv åtta igår och sov nästan hela tiden! Fattar ni vilket jävla steg det är för mig, aah vad härligt <3 Förutom nätterna med älskling och att jag vaknade upp med en förjävla mensvärk så var det här en av de bästa nätterna på länge. Har planerat att liggga kvar i sängen resten av dagen också, det snöar ute så jag bädddar nog ner mig med en kopp varm choklad och någon mysig film. (Förutom Mysteriet på Greveholm då) Åååh vilken underbar daaaag och vilken helg det förhoppningsvis komer bli. Ska inte bry mig om något annat än min säng och min rökelse. Lovely, hörs! <3



(Så mycket tycker jag om början på den här helgen, oh yes.)

Men kul nu rev jag sönder hela klockan istället. Det värsta är att jag inbillar mig att jag fortfarande hör den ticka.

Den är fin, det är en drake på den men det kan jag faktiskt leva med. Det jag däremot knappt klarar av längre är det jävla tickandet. Det fyller hela rummet och stressar upp mig som attan. Jag har testat att yp stoppa den med tyg innan men det är brandfarligt nu och sen dämpar det bara ljudet lite. Så borde jag kanske plocka bort den fina röda sekundvisaren? Enda anledningen till att jag har kvar den är så jag ska ha någon form av tidsuppfattning påå morgonen så det kanske är värt det? Jag vet att det enda jag kommer höra då är pipet i huvudet men det kan jag kanske leva med. Värt at göra ett försök åtminstone?

"Den tokiga familjen Olsson flyttar ut på landet för att fira jul. Av misstag hamnar de i ett slott i stället för det husbarnen, Lillan och Ivar, som gärna går på skattjakt och letar efter mysterier. Storasystern Melitta är dock mycket rädd för spöken (och även spindlar) och vill flytta hem igen. Snart kommer hon i kontakt med tidningsbudet Måns som bestämmer sig för att fotografera spökena Staffan och Jean. Så småningom utvecklas deras vänskap till en kärlekshistoria. Föräldrarna, Leif och Astrid, tror inte på spöken, och är helt ovetande om vilket mysterium som barnen börjar kasta sig in i. Spökena vill nämligen till en början få bort familjen från slottet, men efter ett tag inser de att hemligheterna som ruvar i slottet till sist bör avslöjas."



Aaah fan vad skönt med fredag. Nu är det bara 20 minuter kvar på sista lektionen och sen är det bara jag, min rökelse och världens bästa julkalender hela helgen. Jag vet inte varför me den enda som verkligen har bitit sig fast är Mysteriet på Greveholm. Visst, jag gillar många andra men den här älskar jag, verkligen. Åååh jag längtar, får hoppas att skithelvetesjävlabajsångesten håller sig borta. Den kommer säkert smyga sig på när jag sitter i teverummet. Det är bara vissa gånger i mitt rum som jag verkligen känner mig säkert. Twisted,  yes. Men jag vill inte skaffa nytt heller, trots att det antagligen skulle kännas förjävla bra till en början vet jag bara att jag skulle koppla det nya stället till ångest och dödslängtan med. Fan, vill ju inte göra något längre för att det bara skulle för evigt bli kopplat till den äckliga känslan. En så himla naken känsla, hur jävla äcklig man känner sig. Tänker alltid på något från förr, med mamma. Som om hon straffar mig för att jag växer och blev lönnfet. Fan vad äcklig jag är och känner mig ibland.

Och nu slutade det såhär, det som började som ett så bra "hejjagvillbarauppdateraersmåälsklingaaar" blogginlägg. Men nejnej, det ska alltid sluta såhär. Helvete, nu får jag börja med samhällskunskapen istället. Tänka på något annat. Puzzzzzszzzzszzz små söta bloggizzzasaaar. <33333333

Skämt åsido, jag ska nog förstöra något när jag kommer hem. Något jävligt fint.

Usch, jag började gråta inför läraren idag. Inte okej alls, så jag köpte tuggummi och  gick hem. Det är så drygt, har ångest i skolan, påväg till skolan och hem ifrån skolan. Men när jag väl är hemma smyger den sig på mig igen. Det försvinner liksom inte. Får andas djupt och lyssna på fever ray... så går det kanske över. Kanske. Så bra mår jag liksom, hoppas verkligen att det har med årstiden att göra för jag klarar inte det här länge till. Alls.





Större bild finner du här.

Nu ville blogghelvetet samarbeta.
Här är bilden i större format.





Hah, fin man är.

Det snöar ute, igen. Kom ju en hel del snö förrra veckan (?) så jag tänkte lägga upp en bild därifrån. Haha jag är så dålig men jag tar massa bilder, bara att jag aldrig lägger upp dem. Antagligen för jag är en sån atttentionwhore som kräver en viss respons på allt. Menmen, here you go.

Eller nej, allt ska ju jävlas. Tack blogg.se ni gör det verkligen roligt att blogga.

Jag skulle kunna skylla min d'liga uppdatering p' att jag 'r i Holland men det 'r ju inte riktigt sant. Kom faktiskt hit i s'ndags s' jag 'r bara d'lig helt enkelt. Men det 'r kul med lite milj'ombyte och s'nt, f'rutom att det h'r landet 'r s' himla platt och att det 'r s' kallt 'verallt. Haha, seri'st... jag vet inte vad det 'r men jag har frusit som ett as sen jag kom hit. Kan ta ig'r som ett exempel.

F'rst var vi i Groningen (?) hos Frans som bj'd p' mat och 'l. Himla trevligt men efter att ha frusit en hel dag och sedan forts'tta frysa trots att jag fick sl'ngt p' mig tre lager kl'der typ var jag lite sp'nd. Om man s'ger s'. Sen skulle vi ta bussen och den fick vi v'nta p' ett tag, fucking freezing it was yes yes. Sedan t'nkte jag ba: ah, fan vad sk'nt det ska bli att l'gga sig i en stor mysig dubbels'ng nu. (S'ngen jag sover i h'r hos Elisabeths pappa) Men nejnej, den var hur j'vla kall som helst s' jag lov och halvsov samt fr's till klockan fem p' morgonen. D' surade jag ihop och tog p' mig sockar och halsduk. Sen fr's jag lite till och runt sju n'gon g'ng somnade jag gott.

G'tt liv, nu var det ost i s'sen jag 't s' jag ska nog g' och tycka synd om min mage lite sedan se p' holl'ndsk tevee. Ajuste, k'pte skittr'kiga svarta Martens i Sneek idag men jag beh'vde ett par varma skor och de hade inga andra fina f'rger. L'ngtar till den dagen d' jag hittar en aff'r med en hel v'gg Martens i olika kul'rer. Pussp'er, hoppas det 'r medelhavsv'rme i Sverige. Hah...

2948, snart 2949 dagar har det gått sedan 29/9-02.

Det enda jag har är hennes gamla saker som jag försöker hålla vid liv och bilder från när hon slutade le på bilder. Visste hon? Kände hon det på sig, som ett skadat djur, och accepterade det som en oundviklighet? Vad det därför hon lekte med det? Jag var också orädd. Ända till jag fegade ur och jag har fegat sen dess. Hon fick ingen chans att fega, borde hon tagit den? Eller var det jag som borde hoppat på tåget jag med? Jag vet inte alls längre. Jag slutade le efter det.


Skitbilder, får ta mig dit igen.

Sitter och mölar i mig müsli för att jag ska ha en anledning att göra ny. Dumt bara att jag gjorde hur mycket som helst och ingen annan verkar vilja äta den. Ska göra en skitgod nästa gång och skriva Sara på burken. Så får alla skylla sig själva för att de inte ville delta in the making of the greatest müslimaker of all time. Vill fixa och trixa hur mycket som helst, har gjort om rummet, pysslat och bakat som en dåre. Känns som om något inte står rätt till, jag verkar göra allt för att inte behöva vara ensam med mina tankar för då känns det som om väggarna drar ihop sig runt om mig och kväver mig. Mina hemska, spygröna väggar. Men, men. Hade väl börjat i någon fysisk aktivitet som alla sunda ungar men det är så himla obekvämt att jag mår lika dåligt där. Får helt enkelt finna mig i situationen och hitta saker som behöver sorteras eller dammas av för att inte sitta still allt för länge.

Kom att tänka på en sak när jag skulle byta tampong, alldeles nyss alltså. (Tamponger måste förövrigt vara djävulens påfund. Du får välja mellan att dra en snustorr tjock pappersrulle ut och in i dig eller bada i dig själv hela dagen. Svårt val? Fast tampongerna brukar också läcka, jävla skitmens.) Vi vet alla att den perfekta familjen inte existerar. De flesta har alltid något som inte står rätt till i hemmet. Så då kom jag att tänka på en sak, kom jag undan lindrigt? Är det smooth sailing för mig nu för att jag fick all skit på en gång. Jag var ju nio så jag har kommit till ett stadie där jag bara accepterar verkligheten och försöker ha en så optimistisk approach som möjligt till det mesta. Jag har ju fått tid att läka och det har inte kommit jättemycket skit på vägen. Eller jo, men det har lugnat sig och nästan inte varit någonting de senaste fyra åren. Jag har ju allt bakom mig medan andra lever i det. Saknar jag empati för dessa för att jag knappt minns hur det var? Inte för man någonsin skulle önska en eller flera familjemedlemmar döda men den händelsen har format den jag är idag och jag skulle aldrig kunna ändra något sånt. Jag gillar mitt liv som det är nu och skulle inte vilja att det helt plötsligt förändrades. Som tur är behöver jag aldrig svara inför något sånt för det inte går att ge tillbaka en människas liv, men jag skulle inte vilja att de kom tillbaka. Är det hemskt att säga något sånt? Jag vet vilket helvete det skulle vara om något annat hade hänt för åtta år sedan. Hjärnskadan skulle ju inte direkt underlätta någonting i hemmet.

När jag var liten önskade jag att de försvann. Man kan ju gissa att jag blev helt avtrubbad av chocken och inte kände mig lite skyldig i några år framöver. För att vara ärlig är jag fortfarande väldigt avtrubbad, likgiltig, whatever. Har väl lite svårt att ta människor, vet inte hur jag ska reagera i vissa situationer och nej jag skrattar väl inte på riktigt så ofta men gör det mig till en otrevlig person? Är ju inte ens bekväm i att finnas. Känns som om jag inte är jag men vem skulle det annars vara? Så även om jag verkligen försökte, hur skulle jag någonsin kunna vara bekväm i en situation med andra människor? Jag är så jävla dålig på sånt här. Och nu har jag fått tänka igen vilket bara leder till massa svammel. Haha, vad började jag på? Jo. Jag är medvetande och därför skulle jag inte ändra någonting om jag hade kunnat. Min skit är över och jag är så nöjd jag kan vara över min situation just nu. Kommer inte med någon bra slutsats nu för jag helt enkelt inte har en. Förutom att jag äcklas av att vara kvinna såklart. Men det vågar jag inte ens gå in på för jag vet inte vad jag skulle hitta. Om jag börjar gräva för djupt dvs. Så nu måste jag tillbaka till verkligheten, eller lämna den. Jag vet inte. Imorgon kan jag förhoppnigsvis börja oroa mig för sladdrig mage, konstig frisyr och sånt som man gör. Godnatt.

Ah det var nog det jag menade. Vissa reklamer är bara så underbart långsökta att det inte är sant. Jag dör lite inombords ibland. Oh, snap you almost got me there! Sneaky bastards. Angående filmen gillar jag gladiator och Russell Crowe... inget annat. Godnatt fan fan. Fan.

De hade kvar mitt minneskort så nu har jag det i min hand och är så galet uppåt. Alla mina bilder är kvar och jag slipper lägga ut pengar på ett nytt. För at ttoppa allting hade vi bara lektioner en timme idag för alla medieeleverna skulle av någon anledning se på teaater i Göteborg, eller nej hur kunde jag ta så fel. Menade Angered. Sedan drog jag mig och solade lite granna vilket var en härlig omväxling när det snöade ute i den kalla staden Uddevalla. Macka, missa buss, ta nästa, åka hem, slippa gå. Gött. Lägger ut lite bilder från mitt återfunna minneskort för jag är så glad. Puss.




Mina bröst har för övrigt blivit mindre, det gillar vi.

Okej, bara för att bvisa att jag inte bara var ful under den dagen lägger jag upp några till. Okej egentligen har jag bara tråkigt. Borde gå och hämta lite saft och kolla på tv istället. Bilderna är roligare om man kollar på dom riktigt snabbt i utforskaren för då ser det lite ut som stop-motion. Nästan. Typ. För övrigt var jag kanske lite ful också. Kan ju aldrig låta bli liksom.





Och nej jag tänker inte lägga på ett filter och göra någon artsy .gif för jag tycker att det är så mycket roligare att dricka saft och se på teve. Detni.

Okej, nu är det så att jag alltid glömmer minneskortet till kameran i datorn. Men vanligtvis är det min dator. Det var det inte den här gången utan det var datorn i fotosalens skrivarrum (?) och det tog ju två jävla dagar för mig att komma på. Jag är snäl så jag har bara ett och jag kommer sura ihop rejält om det är borta eller stulet nu... vilket det troligtvis är. Nej fyfan, nu ska jag dricka lite saft och sura ihop lite sådär i förtid.

Typ så sur är jag, förutom att jag inte är blond då... och sånt.

Fick hem min fina 88 palette i förrgår och självklart kan jag inte hålla fingrarna i styr. Sååå eftersom jag hade lite extra tid idag på morgonen gick sminket överstyr, på ett dåligt sätt. Eller det fungerar men hot pink kanske inte var den bästa färgen för mig.

-Hello? ...Hello?

-Hello? Who is it?

-It Is King Arthur and these are my knights of the round table, whose castle is this?

-This is the castle of my master, Du eiut of lalamba.

-Go and tell your master that we have been charged by god, with a sacred quest. If you will give us food and shelter for the night, he can join us in our quest for the holy grail.

-Well, I'll ask him but I don’t think he will be very keen. Uh, he's already got one you see.

-What? He says they already got one. Are you sure he's got one?

-Oh yes it’s very nice. I told them we already got one!

-Well, can we come up and have a look?

-Of course not! You are English types.

-Well what are you then?

-I'm French! Why do you think I have this outrageous accent you silly king.

-What are you doing in England?

-Mind your own business!

-If you are will not show us the grail, we shall have to take your castle by force.

-You don't frighten us, English pig dogs. Go and boil your bottoms, you sons of a silly person. I blow my nose at you, so-called "Arthur King," you and all your silly English K-nig-hts.

-What a strange person.

-Now look here my good man…

-I don't want to talk to you no more, you empty headed animal food trough wiper. I fart in your general direction. Your mother was a hamster and your father smelt of elderberries.

-Is there someone else up there we can talk to?

-No, now go away or I shall taunt you a second time.

 

Jag har nog sett på för mycket monty python men jag kan ju lägga till att the french taunter, eller the french guard som han egentligen heter är min favorit anyday. Gillar dock inte andra tauntningen, särskilt mycket alls. Nu ska jag se på Meaning of Life och träna lite inför samhällskunskapsprovet imorgon.

Vaknade imorse och ville verkligen bara ligga kvar i den mysiga sängen hela dagen. Men nänä, fick gå upp till någon halvjävlig låt istället och dra på mig kläderna jag kastade på golvet kvällen innan. Jag är smart för jag sparar cirka en minut på det vilket  kan betyda liv eller död om jag går upp tidigt. Jag råkar spraya hårspray rätt i ögat för jag, på något brutalt sätt, missade håret. Men jag försökte ändå intala mig att det här skulle bli en bra dag.

Går ut i köket, hugger av en bit gurka, borstar m in tand och sånt. Sedan börjar jag traska till krysset. (Ja, bor man så långt ut i bondeland som vi gör måste man gå 20 minuter till närmsta busshållplats. Om man vill ta något annat än solbussen dvs.) När jag gick där tänkte jag något i stil med "fan vad skönt att göra något idag." Men då kommer pappa förbi och sveper in mig i bilen för vår skola är tydligen vattenfylld och alla lektioner är inställda för dagen. Så nu blir det väl ändå inget vettigt gjort idag. Ser dock fram emot att få pösa ner mig i gungstolen och se på Monty Python med en kopp te. Så, glad för vad än livet får för sig att slänga i ansiktet på mig. Ska bara ta av mig mösshelvetet. Man behöver ju inte se bra ut hemma, liksom.



Såg för övrigt vilken skillnad det är mellan dessa bilder (tagna med en skitdålig webcam där man måste print screena för att få en bild och inte en hel jävla video) och de som jag tog för ett år sen med min tjocka mysiga webcam. Lägger upp någon dag, har typ 500 bilder att jämföra med.

Kom precis ur duschen och mina ben är lika lurviga som innan. Vet inte riktigt om jag är bekväm med det eller inte men de senaste gångerna jag har försökt raka benen har huden följt med så jag tyckte att de var värda lite vila. När Jocke är i skogen kan jag låta håret växa som attan. Synd att jag inte hinner odla en skog på två veckor. Hade varit kul.

Jag ville klippa till en mössa av ett pandahuvud men jag hittade inget passande så det blev inte av. Vet inte om jag är lättad eller inte. Vissa saker jag inte är säker på att jag riktigt vill göra brukar jag lämna åt slumpen så jag kan skylla på något annat om det inte blir av. Liskom "Joo... jag skulle ju göra det men så hände det och det och då kändes det inte lika viktigt efter sådan motgång." bara för att inte bete sig allt för mycket som en quitter. Som jag brukar göra dvs.

Sedan hade jag nog sett galen ut i min tjocka Noomi-jacka (älskar när de namnger kläder) tilsammans med en nalle på huvudet. Jag tog en snabb sväng till torp och köpte en mörkblå mysig mössa istället. "Jo jag skulle ju klippa till en egen och vara lite speciell som bara jag kan vara meeen så såg jag en perfekt för endast 99:- och var helt enkelt tvungen att slå till!" Ja, så ska jag nog bortförklara det hela.

- Vad heter filmen?
- THE SHARK!
- Jaws.
- Vänta heter den verkligen det?
- Nej den heter jaws...
- Vad sa du att filmen hette?
- THE SHARK!
- Jaaaws... *facepalm*

Hah... jag tyckte det var kul i alla fall. Hon slutade ju inte säga det heller! Helt övertygad trots at det stod JAWS i stor feeet text på både fodralet och dvdns huvudmeny. Nu ska vi skriva en uppsats om filmen men hon orkade inte göra en ordentlig uppgift så hon skrev ut book report-papper och sa att vi fick improvisera. Hoppas jag inte får underkänt för att jag använder den korrekta titeln bara.

Dragged my lazy ass to school today. Det var väl kul trots att Rutgersson spelade upp THE SHARK(!) för tredje eller fjärde gången. Skönt att få något gjort den här veckan, lyckades t.o.m. springa ut och ta lite bilder innan pappa sprang ut och kastade in både mig och tvätten i bilen.



Hahah la precis märke till filnamnet, mitt sparande går överstyyyr.
IMG_2857 copy copy copy copy copy

Hatar att av all musik i hela världen sätter bara sig de låtarna som visas till hemska reklamer. Tack Lindex, er gamla modell har förstört den här låten för mig. Tack, tack.

Men det som är värst är att man inte hade haft någon anig om vilken det var om man inte hade sett reklamen. Inte just i det här fallet åtminstone. Skäms ju nästan.

(Låten)

Har för övrigt varit magsjuk de senaste dagarna. Är trött på att spy nu kan jag säga och jag har förstört min relation till JO juicen för all framtid. Synd, älskar den juicen.