Stamp i Göteborgs skogar
Med nära på dark och andra läskiga hemska monster, men med Ines lösa hand och arm så löste sig allt. Och vi dansade och dansade och dansade till solen gick upp över det vackra berget. När solen äntligen kom och värmde oss bland färgglada människor och gråa tjackare som alla var lika vackra för det. Dålig men bildkvalité på vissa men så går det när man ser livet genom en mobilkamera.
Aug. 21, 2013
Aug. 19, 2013
Var snabbast i stan imorse och hann med tåget med minus fem minuter till godo. Borde ha med det i mitt cv, Sara Hammar: tre gånger snabbare än reseplaneraren!
Lunchade med Johanna i Uddevalla och när vi var klara och när hon hade åkt till jobbet passade jag på att besöka Pingstkyrkan. Var så mycket folk att jag ville springa ut så fort som möjligt eller spy så jag åtminstone fick lite andrum. Och trots att jag bara panikade där inne i en kvart fick jag med mig lite trevliga saker, bland annat en stor rosa lampa och en sån där mysig stickad tröja som alla riktiga svenskar egentligen ska ärva av sina föräldrar.
Hemma
I dragsmark that is. Känns så skönt att jag inte riktigt kan beskriva det, går in i mitt gamla rum och tar på mig mina gamla välanvända, för att inte glömma svarta och svåra, converse och vips så är jag 14 igen. Känns bäst i världen
snälla ni
Finns vissa ord som bara inte går, och tyvärr ryker ofta människorna med det ordet. Alltså tänk ord som ger en en dålig känsla i kroppen och visst illamående. Sjukt att bara ord kan göra så men vissa går bara inte och man vill bara spy på alla som använder dem. Det senaste jag stötte på, alltså ca tre minuter sidan är ordet lyx i alla dess former. Skriva saker som "lyxar till det lite grann" eller "hashtag lyx" gärna med en bild på snygga melonskivor, en trött laxfilé (lax är ju lyx) eller någt liknande. Åh och "vardagslyx" också. Alltså usch, jag sitter på riktigt och mår dåligt just nu för att jag bara stötte på en mening, vad i helvete liksom. Ordet lyx brukar åtminstone jag koppla ihop med tråkiga människor som just vill "lyxa till det lite", att ibland ska det vara lite finare och då ska det självklart visas upp för världen. Man har råd med lax liksom, det kostar ju faktiskt 63 kr för ett fyrpack så mm ja lyx alltså. Vad är grejen egentligen? Är man så desperat att man måste visa världen så fort man äter något spännande icke-svenskt och är lite lite bättre än alla andra svensson som äter potatis och torsk. Mm just det, du äter ju potatis idag igen, ja nä jag gjorde en så otroligt fräsch medelhavsrätt igår med feta (så världsvan att man inte behöver säga hela ordet) och rostade pinjenötter. Det är ju så kul att äta mat från andra kulturer liksom, jag äter nästan aldrig svensk mat tror jag, så tung på något sätt. MEN SNÄLLA NÅN, du beter dig precis lika svensk och tråkigt som vi andra men av någon anledning känner du dig lite bättre ch nytänkande så du ska tvunget slänga upp ditt otroligt trötta liv i andras ansikten. VI BRYR OSS INTE, vi kunde faktiskt inte bry oss mindre om dina rostade jävla pinjenötter FÖR VI ÄTER SAMMA SKIT, och nej det är inget speciellt och inget extravardagslyx med det. Åh, vill spy. Just själva grejen med att allt ska se lite finare och lyxigare ut utåt och man känner att man måste hävda sig så mycket. Nej dudu jag är då ingen vanlig Svensson för titta här, LAX! PÅ EN TISDAG MMMMMM...
Jag är tröt och ger mig nu, för annars blir jag bara arg. Några andra hemska ord (är f.ö. inte endast innebörden av ordet utan ordet i sig sm är fult, rullar fel på tungan eller något) är gofika, hora och sådant. Sedan finns det många fler men lämnar det nu. Förutom ett otroligt fult uttryck också som säkerligen kommer få ett eget litet inlägg någon rastlös natt: Glida på räkmacka.
Kom in på Socionomprogrammet på Göteborgs Universitet också, det gjorde mig glad.
fghjkl
Som alla i hela världen tvivlar jag på min kropp lite då och då. Och ska inte gnälla om det för den fungerar som den ska och så, men när jag tvivlar och inte litar på spegeln tar jag en bild för att det är lättare att se saker och ting för vad de är då, tror jag. Men av någon anledning mår jag sämre när jag ser bilden, för att fy vad otrevligt det ser ut, men det jag ska komma till är att det försvinner så fort jag klipper bort huvudet. Varför är det så för. Och det är inte så att jag blir klokare över det för så fort jag ser bilden igen, med huvud och allt, så är kroppen lika ful igen. Vad i helvete liksom.
Med huvud: men vad i helvete det här är går ju inte. Utan huvud: Nej men det här är ju proportionerligt och bra.
Varenda gång också, fram och tillbaka. Kan väl koppla det till det jag tyckte vad värst när jag var yngre (7-14 år), att det värsta som finns är ett litet huvud till en stor kropp. Ser det inte på någon annan människa någonsin men på mig är det viktigast i världen. Idiotiskt att man inte har kommit längre vissa dagar.
Försökte googla något i stil med "ful kropp när man vet att det är ens egen" men fick inte upp särskilt mycket så får väl lämna det. Kommer nog få konstig respons om jag startar en tråd om det. Men det kan väl inte bara vara jag som känner så. Lättare att inte vara så kritisk när man ser det utifrån liksom. Äsch, struntar i det nu.
Sjuk, stressad och utmattad
Igår var Beethoven klantig och ramlade ur fönstret och föll från tredje våningen för att sedan landa på asfalten där nere. Hittade henne ganska snabbt i alla fall. Hon blödde från framtassarna och hade ont i buken så jag och Liza tog buss 17 till blå stjärnan där vi fick vänta. Hon var jjätteduktig trots att det var hundar överallt. Jag var inte lika duktig, uppe i varv som jag var när veterinären tidigare över telefon hade berättat om hur spräckt blåsa och inre blödningar.
Vi fick komma in preciis efter klockan hade slagit tolv och det blev nattaxa. Drygt med 3300 bara för att ens få se veterinären. Men det var lugnt, Beethoven fick med sig smärtstillande och gel för såren hem.
Hon har varit jättesöt och duktig trots tratten hon fick. Haltat i cirklar och baklänges och kämpat för att få in maten i munnen. Så tafatt att man bara vill gråta och skratta samtidigt, vilket jag också gör. Men hon blir bra, för tjock för att dö.
Aug. 02, 2013
Köpte fina Manchesterbyxor igår, de är skönast i världen.
