Sara Hammar

Nu sitter jag med nyfärgat hår, festivalkläder, packning i farstun och peppar till Years of Silence. Jag hinkar Fun Light då jag täntke att det kan vara gbra att dricka två liter innan jag ska sätta mig i bilen och så. Mina fötter är redan trasiga så det är ju redan förberett och så, jag har stekt den fetaste äggmackan ni kan tänka er och vänter nu på de fina som ska hämta upp mig.

Vår lägenhet är finast, möbler börjar smyga sig in nu också. Det är fint. Dock gillar inte den här datorn min mobil så det blir inga bilder alls. Heheheheh... nej men det blir väl ett par snart.

Sofia har långt hår, hela 65 centimeter.

Nu håller jag på att packa ner mitt rum. Sortera vad som får plats i mitt nya utrymme. Egentligen vill jag ta med mig allt och göra en egen liten fristad. Typ när man ser små obetydliga figurer, eller någon sten som inte betyder någonting för någon annan än mig. Men för mig är de ovärderliga. Jag vill lägga allt i lådor och ha det i ett rum där jag kan sitta hela dagarna och ta fram, minnas och lägga tillbaka igen. Men det får jag vänta med till jag skaffar något helt eget. Jag vill ju inte lämna något här heller, tänk om det försvinner som allt annat. Men det får inte plats. Jag får hoppas att rummet förblir orört till jag kan hämta resten av mina saker. Jag vill inte bara dela på nödvändigheter och sentimental skit, jag vill ju ha allt. Mina bilder då? Det får väl bli något jag får ta fram ibland när jag är här. Men jag vill inte att mitt rum ska lukta instängt. Det ska ju lukta som mig, även om det är skitäckligt. Äsch, jag kommer över det här. Ny lägenhet ju!